Som ni säkert vet vid det här laget har jag förändrat mitt tänkande och min världsbild väldigt mycket de senaste åren. Ett tag kändes det som att jag hade förändrat allt hos mig själv. Som att jag faktiskt hade blivit en helt ny person. Och jag tror att den tanken faktiskt fascinerade mig rätt mycket. Den kändes ganska häftig och spännande. De senaste månaderna är det ändå som att jag svängt igen, mer åt mitt eget håll, och hittat tillbaka till kärnan inom mig. Det som verkligen, verkligen är jag. Den jag förstås alltid har varit, bakom lager av anpassning och bakom min förminskning av mig själv. Jag har alltid haft den kärnan inom mig. Ingenting är nytt egentligen. Det är bara en återupptäckt. Av den jag var när jag föddes kanske. Som jag släppt fram då och då. Jag kan minnas många gånger då jag låtit min kärna, eller mitt inre ljus, lysa igenom. Det är i de stunder jag varit som lyckligast. När jag varit allra mest jag. Utan hämningar. Utan dömande, självkritik och tankar om vad andra tycker. Och det känns skönt att jag dragits tillbaka till det. Till en skön och stabil grund inom mig själv där jag verkligen känner mig trygg, även i det som känns nytt. Min väg, eller min upptäcktsfärd, som tagit mig genom väldigt många funderingar och spännande tankegångar, har varit väldigt utvecklande. Men eftersom jag är otroligt öppen för det mesta, för många olika perspektiv, har jag tagit till mig mycket av andras sanningar. Sen har det varit en lång process att bearbeta allt. Med tiden har en del fallit bort, en del stannat kvar. En del kommer jag säkert tillbaka till senare. Just nu känner jag att jag har det viktigaste inom mig. Som jag alltid har haft. Förstås. Men visst är det spännande att ta till sig grejer som får tanken att gå dit den inte gått förut. Som får medvetandet att expandera. Det tycker jag verkligen. Så länge man kan hålla fötterna på jorden och komma tillbaka till sin egen kärna. För mig har det inte varit så svårt. För jag dras så starkt till det som är rätt för mig. Jag har den där envisheten som jag nu använder till att inte ge mig förrän det känns hundra procent rätt. Den där envisheten som jag tidigare använt på ett sätt som inte gynnat mig. Genom att stanna kvar i saker och stånga mig blodig trots att det känts helt fel. Nu finns det inget som kan stoppa kraften som drar mig åt rätt håll. Det är verkligen bara att slappna av och följa med. Jag kan inte gå tillbaka till gamla tankar eftersom jag bara tror att vi kan gå framåt. Tror att det är hela meningen med evolutionen.
Jag hade en dröm precis innan jag vaknade där någon ifrågasatte mitt sätt att se på saker. (Som förmodligen bara respresenterade mitt eget ifrågasättande av mig själv). Och jag hade så himla bra svar! Jag sa helt fantastiskt kloka saker. Kanske är det så när man sover att ens inre guru är närvarande? När det analyserande sinnet vilar. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag sa nu. Men jag kände mig himla klok när jag vaknade. Hihi. Så kan det vara. Ha en underbar dag . Jag har utsett tisdagar till Transformerande tisdagar. Låt oss växa, lysa och nå nya insikter i dag! Kärlek! /Maria
