Nu kan jag ju inte påstå att jag har vant mig vid ett vanligt liv än, eftersom det bara har gått några dagar. Men jag har mina idéer om vad som känns viktigt att tänka på vid en sån här återanpassning.
1. Sänk dina ambitioner och förväntningar. Att vara snäll mot sig själv och inte ha för höga krav är superviktigt. Oftast är man sin egen värsta fiende och stressen skapar man oftast i sitt eget huvud. Ta en uppgift i taget och var nöjd med dig själv när du klarat den. Ha heller inte för höga förväntningar, utan det kanske kan vara en god idé att ställa sig in på att det kan bli tufft vissa dagar, fast samtidigt vara öppen för att det kan gå hur smidigt som helst!
2. Gör det för din egen skull. Gör det inte för att någon annan tycker att det är dags nu, eller för att kunna berätta för andra att du mår bra nu. Går det åt skogen för mig nu, då skiter jag faktiskt fullständigt i om andra tycker att jag misslyckats. Jag vet att jag kommer att göra mitt allra yttersta, för min egen skull, och klarar jag det inte nu, då är det bara att försöka igen senare. För jag ger aldrig upp.
3. Jämför dig inte med andra. Det är lätt att bli lite avundsjuk när man hör klasskompisarna prata om allt de ska göra, som om det inte fanns någon morgondag. Jag måste åka hem och vila mig mellan varven, men det är bara att acceptera att det är så och att jag gör det för att ta hand om mig själv.
4. Rutiner. Att fortsätta med de rutiner man skaffat sig, de som fungerar för en, tror jag är väldigt viktigt för att klara omställningen. Det blir som ett lugn i stormen, något tryggt att luta sig mot när det blir för mycket.
5. En dag i taget. Jag har inte fyllt min kalender så långt framöver, jag fyller i några dagar framåt bara, annars blir jag stressad av att det ser så välfyllt ut. Det räcker med att veta vad jag ska göra imorgon, och så ställer jag in mig på att klara av det och vad som sker om en vecka är inte lika viktigt. Förutom uppgifter och sånt som ska in, men det har jag koll på.
Jag hoppas på att det är ett vinnande koncept. Har ni några fler tips kära vänner?
Kärlek! /Maria
Tror nog du fick med det viktigaste…!
Det skulle möjligtvis vara att ”vara sann med det som är”, d v s säga ifrån på en gång om man märker att man inte orkar nåt eller att nåt inte kommer funka…! Börjar man låtsas att allt är OK så gör man det bara svårare för sig själv!! Det är viktigt att vara i kommunikation med sin omvärd – men det ska vara en ärlig kommunikation!!
Sen menar jag inte att man ska prata om allting, men om det som är viktigt för en!!
Ja, det är väldigt viktigt. Försöker tänka på det, att inte låtsas som att jag orkar mer än jag gör. För det är faktiskt ok säga nej till saker. Förr var jag rädd för att hamna utanför eller missa något om jag inte var med på allt, nu ser jag det som en styrka att kunna gå min egen väg och vara sann mot mig själv. För säkerligen är det fler som önskar att de kunde det. Fast vissa saker håller jag för mig själv, såhär till en början i alla fall.
Kram på dig!
Ja, det är nog en bra idé, att känna in vad man kan säga till vem! Alla är inte lika bra på att ta när man är för rättfram!